Rex Mundi

En dikt av Gunnar Ekelöf ur ”Dedikation”. Dessa ord beskriver vem Rex Mundi är.

Förklädd i en mantel som vintern fodrat med tallösa snöflingor, isblommor, regndroppar, som sommaren smyckat med tallösa fjärilsvingar, ängsblommor, daggdroppar…

Min makt är ingen annans, jag smider tyngder av guld vid de rikas anklar och gör guldet till bly, jag tömmer osedd alla kassaskrinmoch fyller dem igen med de vackraste snäckor och kiselstenar, med rinnande vatten.

På ord av min mun förvandlas den offentliga dumhetens kråkslott till trolska palats, jag sätter människor i jorden och lär dem växa, jag rycker blommor ur marken och lär dem gå…

Jag badar i eld, jag är smyckad med eld, min mitra är som en solgul halmkupa, kransad med taggig eld, fylld med bin och humlor, mina bevingade ord.

I solnedgången spelar jag över forsarnas silversträngar med vansinnets alla stråkar av mygg och syrsor-solnedgången är en sång av mig.

Omgiven av vindar och ekon griper jag vattnets klanger ur regnbågens harpa och slår på månens trolltrumma, sirad med mina hemliga tecken.

Och när jag dansar fram över jorden, vinter och sommar, till livs och till döds, rör jag hastigt mina tusen armar, låter blixtar spela, skakar stormarnas skallra, klingar med klockor och bjällror i de stora regnen och blåser i vindens ofantliga flöjt…

Du som lyfter ditt öga, rör inte vid mig med dödliga händer: från mitt inre utgår en kraft som besegrar döden – den som skådat genom min rika förklädnad, honom mördar jag med liv.