BYLGJA

Som den sjunde dottern av nio, till Ran (havsdjupets gudinna) och (jätten) Ägir, var Bylgja lite speciell, hon var som upplyst inifrån. I sin mors salar på havets botten skingrade hon mörkret med sin närvaro. De drunknade som mestadels var sjömän uppskattade hennes närvaros ljusa uppenbarelse när hon virvlade förbi dem. Men allra mest gjorde hon skillnad för de barn som havet tagit, ty Bylgja hade barnasinnet kvar. Hennes nyfikenhet och upptäckarglädje ledde dem på oändliga äventyr och hennes klingande skratt upphörde aldrig att bölja genom salarna.